Redan april?

Jag fattar inte vem som tjuvar tiden av mej hela tiden? Nyss var det januari, nu är det början av april och i stort sett all snö är borta. Vårkänslan var härlig förra veckan och plussades på av alla tranor och sångsvanar som passerade ovanför Umeälven här intill.Jag ser älven lite oftare just nu, eftersom jag har flyttat tillbaka hästen till det förra stallet på andra sidan kanalen, känns som att både hon och jag är väldigt nöjda över det.

Jobbmässigt har det varit en intensiv period. Jag har levererat in ett par riktigt stora jobb till flera tidningar – inte minst den mest tatuerade rörmokaren i VVS-Forum med en chefredaktör som alltid ger bra underlag OCH feedback. Jag slås ibland över att detta är nåt som många redaktörer i stort sett skippar mer och mer. Ganska tråkigt, då alla journalister liksom jag tycker att det handlar om ett hantverk, något vi gärna vill göra på bästa sätt och vara stolta över. Är det en typisk chefsgrej att vara dålig på feedback? Eller bara typiskt manligt? Efter ett besök på Kvinnohistoriska museet i Umeå i dag så kan jag inte rå för att tankarna går i riktning kvinnligt versus manligt just nu 😉

Närmast förestående ska jag skriva om en angelägen vägomläggning här i hemkommunen Vännäs. Den har varit på g länge men stått stilla på grund av svårighet med geotekniska undersökningar. Kruxet är att stängningen av vägen har försvårat infarten till centralorten och gett många invånare en ordentlig omväg varje dag. Nu verkar i alla fall maskinparken vara på plats och jag sätter tänderna i bygget redan i morgon. För övrigt väntar en multiföretagare i Västerbottens inland också på ett besök från mej nästa vecka, det blir spännande att se allt man kan hitta på för att förgylla och överleva tillvaron med i riktig glesbygd.

På min andra stol, kommunikatörens på VIF & SISU, står integration och inkludering i fokus. Regeringen har ju tillskjutit extra medel för att vi inom distrikten ska kunna premiera satsningar som skapar integration av såväl asylsökande/invandrare som andra människor som står utanför gemenskapen i föreningsidrotten. Vi har redan många bra exempel runt om i Västerbotten och får ständigt nys om idrottsföreningar som själva eller i samverkan gör små värmande mirakel för barn, unga och vuxna som kan finna ny glädje i lek och motion.

Nu väntar John Blund, i morgon gäller bokföring. Sleep tight!

Ridsporten rivstartade 2016

Sveriges mest framstående hoppryttare – Rolf-Göran Bengtsson – gästade Umeå i början av januari och höll clinic (träning) för utsålt ridhus på Hippologum. Upplägget var perfekt då han varvade egen ridning på lovande hästar med träning av erfarna ryttare/ekipage från länet. RGB:s ständiga återkoppling mot detaljer var slående och som en i publiken sa – det är detaljerna som avgör i konkurrensen. Jag var på plats för att prata lite extra med publiken eftersom tidningen Ridsport sänt ut mej för att göra ett publiksvep för webben. Riktigt kul att höra hur engagerade och inspirerade hoppryttarna blev. Till och med jag som rider dressyr kunde ta åt mig några guldkorn. Även SVT ville belysa en världsstjärnas upplägg, ett inslag här.

Tidningen hade även engagerat mej för att bevaka en paneldebatt kvällen innan med tema avel av det svenska halvblodet i norr. Det kan vara svårt att få avsättning för föl av god kvalitet i hela Sverige – dessutom extra svårt i norra landsändan då inte alla uppfödare har råd att åka söderut för föl-/stobedömningar och championat. Dessutom råder tuff konkurrens från utländska säljare som har fler individer att erbjuda, ofta billigare, men inte av svensk kvalité.

Hur som – de här två uppdragen må ha varit av mindre och lättare karaktär, men eftersom de skulle publiceras på Ridsports hemsida, var jag tvungen att sända in materialet samma kväll/dag. En fläkt av dagstidningsjournalistik alltså, och riktigt kul dessutom!

Nu kommer en period med lite bygg- och maskinuppdrag för olika tidningar, samt fullt ös på VIF/SISU med årsmötesförberedelser. Jag har lite extra jobb med att försöka friskna på min egen häst som slagit huvudet i boxdörren och ser ut som en riktig boxare! Väl mött i såväl ridsporten som vid tidningshyllan.skadad Bellan

 

Dax att summera ett tufft år.

Jag är kanske inte ensam om att tycka att 2015 har varit ett tufft år. I många och mycket var jag helt inne i familjebubblan under årets första fyra, fem månader – den tid när min dotter kämpade för sin son och deras bästa. Det var en orolig tid som slutligen utmynnade i att hon fick egen vårdnad om lillprinsen. Kan ärligt säga att mitt förstånd och engagemang hade svårt att ägna sig åt allt som var jobbrelaterat under den perioden. Dessutom började min dotter jobba efter sin barnledighet under våren, och med hennes skiftarbete följde ett stort behov av barnvakt. Självklart kunde jag inte neka lillprinsen det och gick så smått tillbaka till småbarnsperioden. Det har varit många övernattningar och otaliga hämtningar och lämningar på förskolan. Eftersom lillprinsen alltid har haft en orolig nattsömn, så har förstås min inte heller sett ut som Törnrosas. Men vad gör man inte för en sån liten sårbar familj…

Under försommaren ljusnade i alla fall tillvaron och allt blir som bekant lättare med sol och värme. Inte minst att min mest älskade ägodel hästen gjorde stora framsteg under våren och det helt plötsligt blev så mycket roligare att rida. Med det stora hästintresset följde ett par roliga och lyxiga resor under sommaren med underbart härliga vänner och massor av fantastiska hästtävlingar. Det unnade jag mitt ego efter den vinter som varit.

Sen återkom allvaret på höstkanten och med det rapporterna om den förskräckliga utvecklingen runt Syrien och flyktingsituationen i fjärran som tog sig helt oanade proportioner och orsakade delade läger hos oss svenskar. Jag tycker fortfarande att vi är ett – om inte rikt – så välsignat och välstrukturerat land med massor av outnyttjad potential. Sånt som mark, bostäder, jobb kan vi lätt dela med oss för lång tid framåt innan vi börjar trycka på gnällknappen.

Med galningen Al-Assad, EU:s likgiltighet över alla människor på flykt i och strax utanför Europa, samt allt större larm om klimatförändringar, sjönk mitt förtroende för mänskligheten som en sten under hösten. Ja, det var nog bara lillprinsen som riktigt höll min glöd uppe. Läget ser inte mycket bättre ut så här på årets näst sista dag, men jag har träffat tillräckligt många godhjärtade människor under hösten för att min framtidstro faktiskt ökat. En av dem är Peter Karlsson, en hemvändare som vill göra något för alla flyktingbarn som driver omkring på hans hemby. Jag träffade honom och killarna i laget Nordic Knights i början av december och blev sagolikt förtjust i hans resonemang. Du kan läsa om det i reportaget här, obs att det finns del 1 och del 2. NorthernKnights

 

 

 

 

 

Annars är det roligaste frilansjobbet jag gjort under 2015 besöket i Björkdalsgruvan – Sveriges enda guldgruva som ligger i Kåge utanför Skellefteå. En fantastisk platschef lotsade mej runt  dagbrottet (finns även underjordsverksamhet) under en hel dag, och gjorde min vistelse oförglömlig. Det återspeglas i mitt reportage därifrån som kommer att publiceras i Åkeri & Transport i februari-numret. Bjussar på en bild så länge 😉

bergtruck

 

 

 

 

 

Och med detta önskar jag mej ett så mycket bättre 2016. Bättre för mänskligheten, bättre för alla jag håller kär och gärna ett lyckligt år för mej själv. Jag tänker mej att året innehåller några förändringar, hoppas att det också finns en eller annan utmaning runt hörnet.

Önskar också nya och gamla kunder ett framgångsrikt 2015. Kram på er 🙂

Snart ända in i kaklet…

Om två dagar är #semester15 ett faktum. Och just nu kollar jag upp allt från föreningar som arrangerar Hästveckan i Lycksele, var, hur och när man använder hashtags samt vårens sista nyhetsbrev från Västerbottensidrotten med sommarhälsning. Har inte kommit till att städa det digitala skrivbordet och det fysiska än. Men jag tror nog inte att skrivborden bryr sig om det inte görs förrän i höst 🙂

Lämnade ifrån mig det sista frilansmaterialet förra veckan. Det var innehållet till mässtidningen för Load Up North i Boden i augusti. Jag hoppas att mässbesökarna blir nöjda, kommer själv vara där och bevaka. När jag tänker tillbaka på vinterns uppdrag var definitivt VVS Forums jobb om Hedlunda förskola, ett offentligt passivhus här i Umeå, det mest intressanta och spännande. Dessutom ligger det på min gamla skolgård, ett stenkast från mina föräldrar där jag växte upp. Hade mer än gärna sett att mina egna barnbarn hade fått gå på en så modern, miljövänlig och pedagogisk skola!

Det känns välbehövligt med semester. Jag tycks ha varit in i kaklet flera gånger redan under våren, och fått upptäcka att det bara är att bita ihop och fortsätta. Kanske är det avsaknaden av sol och värme, kanske har det varit extra mycket på agendan. Hur som helst ska det bli skönt. Börjar med att åka en vecka till Skåne och Falsterbo där jag får vara lite extra hästnördig. För övrigt ser min sommar ut att innehålla bygge av staket, och många härliga sol/baddagar med barnbarn. Så jag lovar att batterierna är superladdade i höst.

En varm sommarkram till nya och gamla kunder samt vänner förstås!
//Bitte Torbjörnsdotter

Mormor på heltid

Oj, vad det har hänt mycket sen jag blev översprungen och var allmänt rörelsehindrad…. Time flies – can’t argue with that!

Nu verkar sommaren äntligen stå runt hörnet och nästa vecka utlovas +20, vilket är verkligen på tiden. Fast för mig har egentligen den kalla och molniga Norrlandsvåren varit helt ok. Har ändå haft så himla mycket att göra och jag vet att när solvärmen kommer blir jag lite handlingsförlamad på kvällar/helger = läs – vill helst bara sitta i solstolen och läsa! Men nu ser jag slutet i arbetstunneln, deklarationen är också strax gjord och Vännäs Ryttarförenings stora dressyrtävling är genomförd – så då får kyla, regn och blåst gärna ge vika!

Det har annars varit en hästig vår där jag jag som ryttare har tagit ett bra steg framåt med min arbetskompis – min svarta egensinniga lady. Vi har lyckats avancera en del i våra egna resultat och till och med kammat hem några pallplatser. Senast i söndags red jag hem mina bästa poäng nånsin och jag är ödmjuk över att få lära mig nåt nytt om hästar och ridning i stort sett varje dag.

På Västerbottensidrotten har det varit fullt ös och för mig har fokus, som alltid på våren, legat på årsmötet. Med protokollet utskrivet och utvärderingen avklarad, kan jag ta mig an några klubbstugebesök innan semestern. På frilansfronten har det handlat mycket om mässtidningen till Load up North – Norrlands egen maskin- och rekryteringsmässa. Jag ser fram mot mässan med betydligt mer intresse än förra hösten, då jag åkte utan större förkunskaper. I juni ska jag också bevaka SkogsNolia, det var bra många år sedan sist.

Det som har tagit mest energi i vår har nog annars varit mormorskapet. Heter det så eller kallas det barnbarnsengagemanget? Hur som helst – sedan min dotter började jobba efter sin barnledighet och lillprinsen börjat på dagis så har jag fått kliva in mer och mer för att hjälpa till. Med hennes arbetstider från 04.30 på morgonen så är det självklart att jag tar honom på dagis – hämtar också ofta. Det ärförstås en fröjd att se leendet när jag kommer in genom dörren – jag tror faktiskt att det kallas kärlek ❤

Och eftersom jag är barnvakt i natt så går jag nu upp för att hinna få några timmars sömn. Sleep tight!

Sjuka tider

Tyvärr har 2015 inte börjat så bra för mig. Först åkte jag på vinterns första förkylning som gjorde mig helt orkeslös i ett par dagar. Gick tillbaka till jobbet lite hostig och snorig. Hann inte mer än att sätta tänderna i årets verksamhet så blev jag plötsligt översprungen av en häst. Ja, du läste rätt – överkörd och manglad är verkligen beskrivningen. Vi skulle fånga in några förrymda hästar som vände och kom rusade i full fart tillbaka mot stallgården. Jag råkade stå i vägen och får väl skylla mig själv även om jag hade räknat med att dom skulle ändra riktning. Men jag slog i backen med en rejäl skada i revben och skulderblad. Kan inte säga om det är brutet eller sprucket eftersom läkaren inte röntgade. Läkningen sägs ta 4-6 veckor och jag är vansinnig redan nu av att ha ont, känna mej handikappad samt att inte kunna rida. Det innebär en massa pusslande för att få ihop vardagen också, tröttsamt är bara förnamnet…. Har fått en vän till att rida min drottning inför dressyrträningen i morgon…

IMG_3763

Två i klubbmästerskapet 2014

 

Har för övrigt precis lämnat in ett jobb till Allt om Jakt & Vapen om Erika Bergmark – tjejen som sökte in och vann Extreme Huntress i Texas. Omröstningen var klar förra veckan och visade denna duktiga tjej som vinnare bland amerikanskor, sydafrikanskor och australiensare. Själv säger Erika att hon inte åkte dit för att vinna, bara för att få jaga och uppleva. ”En sann jägare är den som har respekt för naturen.” En tjej med rätt inställning!

Dax att hoppa i kojen. Hoppas få bra vila och vara rörligare i morgon 🙂
//Bitte

Nytt år. Ny framtid.

Det är väl så med oss människor att vi behöver ett beslut för att ta oss för nya saker. Hur skulle vi annars förklara det här med nytt år? Att vi vill lägga det gamla bakom oss – vilket känns lite konstigt för vi blir ju normalt inte äldre för att vi passerar nyårsafton – bara några av oss? Vi har alltså lyckats intalat oss att vardag, jobb, privatliv ska helt förändras bara för att vi passerar ett datum…… Så är det självklart inte. Det enda som kan förändras är vi själva. Och surprise – samt med egen erfarenhet; sånt händer sällan över en natt! Däremot kan man, vi, du, jag – bestämma oss för att jobba för förändring och agera annorlunda i framtiden. Det behöver ju inte komma ett nyår för det, skulle lika gärna kunna ske en fredag morgon alltså. Men nyåret är så upphausat att vi använder det till att projicera förändringarna till. Vilket väl är helt okej kan jag tycka. Behöver man nån form av gräns så behöver man en gräns.

Jag är absolut ingen träningsfreak. Jag rider och tränar min häst, det är en himla skillnad. Men jag lyssnade till och träffade Kalle Zachari Wahlström (Svett & Etikett-programledare) i slutet av november och blev lite taggad faktiskt. PLUS (vill ju inte ge all cred till nån annan, hehe) att min 50-åriga kropp länge sagt ifrån – vill du vara med länge till så måste du göra nåt! Så jag började slå på säcken nere i garaget i samma veva som jag mötte Kalle. Och det känns för himla bra. För eftersom jag brukar tänka på hans ena visdomsord – hur gör vi med tidsbristen då – så ger jag säcken den tid jag har just för stunden. Ha ett jättegott slut och fundera över vad DU vill lägga din tid på.

//Kram Bitte