Sjuka tider

Tyvärr har 2015 inte börjat så bra för mig. Först åkte jag på vinterns första förkylning som gjorde mig helt orkeslös i ett par dagar. Gick tillbaka till jobbet lite hostig och snorig. Hann inte mer än att sätta tänderna i årets verksamhet så blev jag plötsligt översprungen av en häst. Ja, du läste rätt – överkörd och manglad är verkligen beskrivningen. Vi skulle fånga in några förrymda hästar som vände och kom rusade i full fart tillbaka mot stallgården. Jag råkade stå i vägen och får väl skylla mig själv även om jag hade räknat med att dom skulle ändra riktning. Men jag slog i backen med en rejäl skada i revben och skulderblad. Kan inte säga om det är brutet eller sprucket eftersom läkaren inte röntgade. Läkningen sägs ta 4-6 veckor och jag är vansinnig redan nu av att ha ont, känna mej handikappad samt att inte kunna rida. Det innebär en massa pusslande för att få ihop vardagen också, tröttsamt är bara förnamnet…. Har fått en vän till att rida min drottning inför dressyrträningen i morgon…

IMG_3763

Två i klubbmästerskapet 2014

 

Har för övrigt precis lämnat in ett jobb till Allt om Jakt & Vapen om Erika Bergmark – tjejen som sökte in och vann Extreme Huntress i Texas. Omröstningen var klar förra veckan och visade denna duktiga tjej som vinnare bland amerikanskor, sydafrikanskor och australiensare. Själv säger Erika att hon inte åkte dit för att vinna, bara för att få jaga och uppleva. ”En sann jägare är den som har respekt för naturen.” En tjej med rätt inställning!

Dax att hoppa i kojen. Hoppas få bra vila och vara rörligare i morgon 🙂
//Bitte

Livet kan ta sig underliga vägar.

Och nu har jag halkat in på en lite annorlunda väg. Den är desto gladare, mer utvecklande och givande. Den innehåller kanske färre personer men bättre självinsikt och målsättningar. Du vet, sånt där som man behöver för att komma vidare såväl i arbetet som privat. Vägen har egentligen gått kraftigt bakåt under sista året men nu är rätar den ut sig framåt igen. Jag har som alltid det ganska tungt på hösten – gillar inte mörker eller kylan när den börjar tränga sig på. Men med lite konstgjord andning (extra d-vitamin) och goda vänner + en underbar familj, så brukar mörkret kunna jagas på flykten till slut. Och nu väntar jag på snön för den slutliga ljusningen 😉

En putt framåt längs vägen fick jag förra veckan på en otroligt bra föreläsning av Olof Röhlander, vald till Årets Talare 2011. Inledningen var väl sådär, men sen kom igenkänningsfaktorn i mängda, och skrattkramperna. Det var många känslor jag försökt behålla, särskilt det där med kraften i att skratta. Det där löjliga påståendet med att ju mer du skrattar och ler, desto roligare har du – verkar ju faktiskt stämma. Inser också att jag inte skrattat särskilt mycket de senaste åren, men nu ska det bli ändring på det!!

I  ärlighetens namn har jag inte skrattat så särskilt mycket kring mitt nuvarande uppdrag – ett reportage om en väldigt framgångsrik björnjägare från inlandet – men jag har fått en oerhörd respekt för denna ödmjuka person med härlig självdistans. Och ibland undrar jag varför intervjupersoner berättar lite mer än dom har tänkt för mig – är det för att jag är en ganska vanlig tjej eller för att jag besitter en fantastisk övertalningsförmåga? Skämt åsido, den som är nyfiken får läsa nästa nummer av Allt om Jakt & Vapen!

Nästa jobb på tur handlar om energieffektivisering och solenergi. Längtar att sätta tänderna i det. Men nu ska jag vila skrattmusklerna från kvällens äventyr ;D