I hetluften kring Vattenfall

I slutet av april råkade jag uppmärksamma en – visserligen gammal men fortfarande aktuell nyhet – om hur Vännäs har drabbats av de högsta nätavgifterna i landet tack vare Vattenfalls höjning av avgiften med 48 procent på tre år.

Jag hade läst detta förut men nu hade jag dessutom nyligen räknat ut mina totala elkostnader för 2017 och 2018 och såg att det höjts med cirka 7 000 kronor på ett år. Ilskan brann till och jag kollade med mitt parti om de tyckte det var en god idé att lyfta på 1 maj-firandet. Tomma namnlistor togs fram och jag var faktiskt förvånad när i stort sett alla jag mötte skrev på. Uppslutningen var så stor att jag skapade en digital namnlista och har dessutom haft ute listorna på strategiska platser.

Aktionen har blivit väldigt uppmärksammad i lokalmedia – först ut var veckobladet Västerbottningen, sen hängde SvT, Sveriges Radio och Västerbottens Folkblad samt Västerbottens Kuriren på. För varje intervju fann jag fler och fler argument för hur orättvist det är att just norra Sverige ska betala mest i nätavgift – vi som faktiskt står för vattenkraften. En tänkbar effekt kan också vara att familjer som funderar på att flytta till Vännäs drar sig, trots att huspriserna är väsentligt lägre. Det måste till en rejäl skillnad i låneränta för att matcha den stora differensen i nätavgift mellan Umeå och Vännäs.

För Vännäsborna känns den höga avgiften extra konstig med tanke på att kommunen har två egna kraftstationer – Pengfors och Harrsele – samt att vi kan jämföra oss med Umeåborna som via Umeå Energi har en nätavgift som inte ens är hälften av vår.

Tanken var att avsluta namninsamlingen i veckan och lämna över listorna till energiminister Ibrahim Baylan. Men nu är även min moster Grethel Broman, tillika oppositionsråd, i farten med liknande listor i Nordmaling. Det är nämligen inte bara Vännäs som fått den orimliga höjningen – det har även många småkommuner i Norrlands inland samt Bjurholm och Nordmaling. Därför tänker jag avvakta hennes insamling och hoppas att vi tillsammans kan skapa större effekt. Och när vi känner oss klara har Johan Söderling, kommunalråd i Vännäs, lovat hjälpa till att lyfta namninsamlingen till Ibrahim.

Därför tänker jag uppmana att boende i Vännäs fortsätter skriva på listorna. Den digitala listan finns kvar här och om du ser mej på ”byn” så har jag alltid listorna med mej. Förhoppningsvis kan vi få fortsätta ha listor liggande i Medborgarhusets entré också. Mitt mål har varit 3 000 namn vilket är ungefär en tredjedel av Vännäs befolkning, det borde inte vara omöjligt. Hittills har vi cirka 1500 namn.

Tiden är det enda rättvisa.

Har det redan gått ett år sen sist? Det är såna här gånger man vill dra i handbromsen, för det kan väl ändå inte vara meningen att tiden ska gå så här fort? Fast det sägs ju att tiden är det enda som är rättvist här i världen.

Hur som – året har blixtrat förbi på nya jobbet som handlar om att hjälpa människor i nöd och reda ut akuta problem. Lär mej massor om människor varenda dag och hittar även nya sidor av mej själv. Stresstålighet och empati är viktiga egenskap. Men även människokännedom och beslutsamhet. Dessutom har jag funnit många nya kollegor, alla väldigt olika varandra men alltid lika pålitliga och ambitiösa. Det är ett spännande jobb, ganska långt ifrån den journalistiska delen av mitt liv. Men – den finns kvar. I dagarna skickade jag in en färdig artikel  till Tidningen Skogen om Martinsons, ett framgångsrikt träproduktionsföretag i Västerbotten. Det känns alltid kul att lyfta Norrland i olika forum och även roligt att jag fick bra cred på att jag förstått processen jag skulle beskriva.

Nästa uppdrag blir ett företagsreportage från närområdet, plus att jag ska skriva lite hästsport snart. Jag har varit lyckligt lottad att få skriva för flera hästtidningar om mitt stora intresse genom åren och då känns det ju mer som en ynnest, inte ett jobb. På tal om hästar – ingen här trodde väl att jag inte skulle berätta om hur det går med den nya rödhåriga arbetskamraten?


Bakkegårds Accent (kallas Acke) är supersnäll att hantera från marken då vilket barn som helst kan leda honom i en sytråd. Men sätt dig upp och man får se på blixtar och dunder. Kvick och reaktiv, en riktig powerponny. Han lär mig  massor, jag har blivit en så otroligt mycket bättre ryttare på ett år. Känns som att han har riktig potential så om vi fortsätter att utvecklas så här tillsammans kan vi nå oanade höjder.

Må så gott// Bitte

 

Over and out.

Det har hunnit bli ett nytt år och med det flera stora förändringar i mitt liv, de flesta väldigt spännande och roliga. Men en sorglig också –  min närmaste familjemedlem har fått resa vidare. Till hundhimlen. Salza skulle ha fyllt 12 år i mars, men har haft några tuffa år med dåliga höfter. Som hundägare är även avslutningen ett beslut som måste tas, men det är jävlar i mej inte lätt!
I fredags tog vi i alla fall farväl och hon kommer bli evigt saknad av alla som kände henne – den perfekta hunden ❤

saknad

I fredags gjorde jag också min sista arbetsdag på Västerbottens Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna. Beslutet att ta tjänstledigt för att testa nytt jobb tog jag i november men jag har inte varit helt stensäker på att det är rätt beslut. Inte minst då jag har så otroligt många fina kollegor där. Säkert är i alla fall att det blir spännande på nya nya arbetsplatsen  i morgon!

Den tredje stora händelsen är nya arbetskamraten i stallet – Bakkegårds Accént. En rödhårig, bestämd men supersnäll kille som alla redan avgudar för att han är så söt. Ändå en utmaning, så jag hoppas att vi ska komma överens och blir riktigt goda kompisar. Han har redan ett fast grepp om mitt hjärta och jag är glad att jag har så kloka vänner som tipsar mej om rätt saker ❤

Jag brukar fnysa åt människor som inte gillar förändringar, men den sista tiden har jag nästan känt att jag fått väl många på en gång…. men det blir nog bra. Jag tror på framtiden och 2017!
Gonatt 😉 Bitte

Vad kännetecknar ett varumärke?

Du har just kommit hem från jobbet och är hungrig som aldrig förr. Medan du kokar pastan, börjar du steka grönsaker. Men oljan som du steker i fattar plötsligt eld, och i panik rycker du ner en gardin från fönstret för att släcka branden. Pastan kokar vilt och – samtidigt ringer det på dörren. Det är en lotteriförsäljare som hastigt intygar att  en stor del av försäljningen går till behjärtansvärda ändamål. Men du vrålar nåt otrevligt och muttrar när du rusar tillbaka till kaoset. Just nu är en säljare det sista du vill se. Och hädanefter skrynklar du pannan varje gång du stöter på just det lotteriet.

Ett varumärke får ingen innebörd för oss som konsumenter förrän vi stöter på det i någon situation. Och därefter präglas vår inställning till varumärket av om erfarenheten var  positiv eller negativ. En enkel sanning.

Ett talande exempel på ett varumärke bland många andra som försöker påverkar oss till köp är Pepsi, som 2011 satsade helt på en innovativ dialogkampanj kring Pepsi Refresh. Man valde bort den klassiska PR-vägen och gick endast genom sociala medier för att få kunderna att återkoppla i bolagets kanaler med sina tankar och åsikter om vad som är viktigt i världen. Fast, medan Pepsi fick många fler följare i sociala medier så sjönk företagets marknadsandelar kraftigt…. Så vad lär vi oss av det? Tja, reklam- och marknadsforskning säger att ”folk gör inte som dom säger att dom gör”. Det innebär att Pepsi satsade på sina fans – oftaköparna – som har ett litet nätverk och rör sig i en personlig sfär och därför inte sprider budskapet till så många andra konsumenter. Ska ett varumärke växa sig stort måste det även lyckas fånga sällanköparna, vilket är betydligt svårare.

Den här informationen fick jag vid ett påkostat seminarium i Umeå – MyNewsday. Dagens mantra var content, content och åter content (innehåll).  Helst en story som ger läsaren en känsla som lockar till köp av tjänster eller produkter- och STORYTELLING är nåt jag kan. En späckad dag avslutades med en superrolig föreläsning av Pär Johansson, mannen bakom Glada Hudik-teatern.

pa%cc%88rj
Av alla kloka åsikter och tips, tog jag främst med mej två saker:
– korta videos går hem just nu i mediebruset
– våga göra/skriva/filma nåt nytt. Stick ut och skapa innehåll…. Och jag är gärna med på den resan. Så hör av dej om du vill fylla dina kanaler med mer innehåll!

Ha en härlig kväll 🙂
//Bitte

Semester hägrar

Ni vet det där mentala tillståndet när det är några dagar kvar till sommarsemestern? Jag har varit där ett tag nu, gör sista arbetsdagen i morgon. Helt galet vad kropp och knopp ställer om sig på roligheter och slöa, soliga dagar istället för väckarklocka och inomhusmiljö?

När jag jobbade heltid som frilansjournalist tog jag mest ut nån semesterdag här och där, när det liksom föll sig lämpligt. I dag förstår jag inte hur jag överlevde, för jag har på senare år upptäckt att devisen om minst fyra veckor för att slappna av, är riktigt sann. Fast – känner jag mej själv rätt så kommer en gråmulen dag säkert att tillbringas framför datorn med lite research. Fritt och frivilligt, då känns det heller inte betungande.

Nåväl. Ha en galet skön semester så hörs vi i höst. Måste så klart runda av med min bästa jobbarkompis – hästen ❤ Äntligen fick hon också lite semester med den mindre kompisen härom dagen… sommarbete

Hur funkar Facebook egentligen?

Du har säkert undrat nån gång hur kommer det sig att du får upp vissa kompisars inlägg och FB-bildgilla-poster och inte andras på Facebook?
Eller varför du ibland får se inlägg från företag/organisationer som dina vänner gillat?

Lite enkelt förklarat – Facebook använder en algoritm kallad Edgerank, ett poängsystem där varje inlägg (oavsett från privatpersoner eller företag/organisationer) får en slags poäng som avgör om objektet kommer dyka upp i ditt nyhetsflöde. Det är alltså Edgerank som bestämmer flödet för alla unika Facebook-användare. Poängen baseras på tre variabler:

  • samhörighet – ju närmare vän man är med personen/företaget, desto större spridning får inlägget och desto troligare att du ser det.
  • värdet – ju fler gilla, delningar och kommentarer, desto större spridning och desto troligare att du ser det. Här väger kommentarer tyngst.
  • tiden – ju  snabbare efter inlägget gjorts som gilla/delningar/kommentarer görs, desto större spridning och desto troligare att du ser det.

Facebook handlar ju till stor del om samhörighet, och att vi vill känna oss roliga och smarta när vi skriver ett inlägg, delar eller gillat något. Om du då bedriver en företags-/organisationssida så kan det vara klokt att göra aktiviteter som får dina gillare att känna sig smarta. Det kan handla om att fråga efter hjälp och/eller ställa frågor, eller att kanske skriva om något som gått bra för er för att ni har såna ”fantastiska vänner” på Facebook.

Det finns massor av tips för att lyckas med en kommersiell/ideell Facebook-sida. Kontakta mej så berättar jag mer 🙂

//Bitte

Njuta av grönskan

Jag har lovat mej själv att njuta av varje dag i maj, för det är ju årets absolut bästa månad. För oss som bor i Norrland går det från vinter till sommar om man bara blinkar lite för länge. Så det gäller att hålla ögonen på grönskan och stanna upp och lyssna efter nya vårfåglar …

Den japanska plantagen

Längtar efter grönska!

Reportaget om vägdragningen i Vännäs är nu inlämnat och det är lite lugnare i kalendern. Fast, eftersom jag snart ska deklarera, så är det bara att grotta ner sig i lite papper och bokföringsprogram. Helt okej faktiskt, bara man kommer igång! Sen finns det en och annan företagssida som behöver göras, inte minst snygga till den du är på nu, min egen. Men det är ju en blogg, säger du? Nja, både och. Den KAN användas bara som en hemsida med fasta uppgifter som ger information om ditt företag. Eller – så kan du skriva en kort uppdatering då och då med företagsnyheter. Som det här. Nu lägger jag visserligen in lite mer personliga tankar i mina inlägg, men det är förstås frivilligt.

Jag jobbar också med att ta fram en bättre logotype. Det behöver jag för att stärka mitt varumärke, samt trycka upp lite profilkläder och dekaler. Ska bli jättekul att se resultatet, hoppas du hänger med och kollar!
Ha en trevlig vecka, vi hörs 🙂

Redan april?

Jag fattar inte vem som tjuvar tiden av mej hela tiden? Nyss var det januari, nu är det början av april och i stort sett all snö är borta. Vårkänslan var härlig förra veckan och plussades på av alla tranor och sångsvanar som passerade ovanför Umeälven här intill.Jag ser älven lite oftare just nu, eftersom jag har flyttat tillbaka hästen till det förra stallet på andra sidan kanalen, känns som att både hon och jag är väldigt nöjda över det.

Jobbmässigt har det varit en intensiv period. Jag har levererat in ett par riktigt stora jobb till flera tidningar – inte minst den mest tatuerade rörmokaren i VVS-Forum med en chefredaktör som alltid ger bra underlag OCH feedback. Jag slås ibland över att detta är nåt som många redaktörer i stort sett skippar mer och mer. Ganska tråkigt, då alla journalister liksom jag tycker att det handlar om ett hantverk, något vi gärna vill göra på bästa sätt och vara stolta över. Är det en typisk chefsgrej att vara dålig på feedback? Eller bara typiskt manligt? Efter ett besök på Kvinnohistoriska museet i Umeå i dag så kan jag inte rå för att tankarna går i riktning kvinnligt versus manligt just nu 😉

Närmast förestående ska jag skriva om en angelägen vägomläggning här i hemkommunen Vännäs. Den har varit på g länge men stått stilla på grund av svårighet med geotekniska undersökningar. Kruxet är att stängningen av vägen har försvårat infarten till centralorten och gett många invånare en ordentlig omväg varje dag. Nu verkar i alla fall maskinparken vara på plats och jag sätter tänderna i bygget redan i morgon. För övrigt väntar en multiföretagare i Västerbottens inland också på ett besök från mej nästa vecka, det blir spännande att se allt man kan hitta på för att förgylla och överleva tillvaron med i riktig glesbygd.

På min andra stol, kommunikatörens på VIF & SISU, står integration och inkludering i fokus. Regeringen har ju tillskjutit extra medel för att vi inom distrikten ska kunna premiera satsningar som skapar integration av såväl asylsökande/invandrare som andra människor som står utanför gemenskapen i föreningsidrotten. Vi har redan många bra exempel runt om i Västerbotten och får ständigt nys om idrottsföreningar som själva eller i samverkan gör små värmande mirakel för barn, unga och vuxna som kan finna ny glädje i lek och motion.

Nu väntar John Blund, i morgon gäller bokföring. Sleep tight!

Ridsporten rivstartade 2016

Sveriges mest framstående hoppryttare – Rolf-Göran Bengtsson – gästade Umeå i början av januari och höll clinic (träning) för utsålt ridhus på Hippologum. Upplägget var perfekt då han varvade egen ridning på lovande hästar med träning av erfarna ryttare/ekipage från länet. RGB:s ständiga återkoppling mot detaljer var slående och som en i publiken sa – det är detaljerna som avgör i konkurrensen. Jag var på plats för att prata lite extra med publiken eftersom tidningen Ridsport sänt ut mej för att göra ett publiksvep för webben. Riktigt kul att höra hur engagerade och inspirerade hoppryttarna blev. Till och med jag som rider dressyr kunde ta åt mig några guldkorn. Även SVT ville belysa en världsstjärnas upplägg, ett inslag här.

Tidningen hade även engagerat mej för att bevaka en paneldebatt kvällen innan med tema avel av det svenska halvblodet i norr. Det kan vara svårt att få avsättning för föl av god kvalitet i hela Sverige – dessutom extra svårt i norra landsändan då inte alla uppfödare har råd att åka söderut för föl-/stobedömningar och championat. Dessutom råder tuff konkurrens från utländska säljare som har fler individer att erbjuda, ofta billigare, men inte av svensk kvalité.

Hur som – de här två uppdragen må ha varit av mindre och lättare karaktär, men eftersom de skulle publiceras på Ridsports hemsida, var jag tvungen att sända in materialet samma kväll/dag. En fläkt av dagstidningsjournalistik alltså, och riktigt kul dessutom!

Nu kommer en period med lite bygg- och maskinuppdrag för olika tidningar, samt fullt ös på VIF/SISU med årsmötesförberedelser. Jag har lite extra jobb med att försöka friskna på min egen häst som slagit huvudet i boxdörren och ser ut som en riktig boxare! Väl mött i såväl ridsporten som vid tidningshyllan.skadad Bellan

 

Dax att summera ett tufft år.

Jag är kanske inte ensam om att tycka att 2015 har varit ett tufft år. I många och mycket var jag helt inne i familjebubblan under årets första fyra, fem månader – den tid när min dotter kämpade för sin son och deras bästa. Det var en orolig tid som slutligen utmynnade i att hon fick egen vårdnad om lillprinsen. Kan ärligt säga att mitt förstånd och engagemang hade svårt att ägna sig åt allt som var jobbrelaterat under den perioden. Dessutom började min dotter jobba efter sin barnledighet under våren, och med hennes skiftarbete följde ett stort behov av barnvakt. Självklart kunde jag inte neka lillprinsen det och gick så smått tillbaka till småbarnsperioden. Det har varit många övernattningar och otaliga hämtningar och lämningar på förskolan. Eftersom lillprinsen alltid har haft en orolig nattsömn, så har förstås min inte heller sett ut som Törnrosas. Men vad gör man inte för en sån liten sårbar familj…

Under försommaren ljusnade i alla fall tillvaron och allt blir som bekant lättare med sol och värme. Inte minst att min mest älskade ägodel hästen gjorde stora framsteg under våren och det helt plötsligt blev så mycket roligare att rida. Med det stora hästintresset följde ett par roliga och lyxiga resor under sommaren med underbart härliga vänner och massor av fantastiska hästtävlingar. Det unnade jag mitt ego efter den vinter som varit.

Sen återkom allvaret på höstkanten och med det rapporterna om den förskräckliga utvecklingen runt Syrien och flyktingsituationen i fjärran som tog sig helt oanade proportioner och orsakade delade läger hos oss svenskar. Jag tycker fortfarande att vi är ett – om inte rikt – så välsignat och välstrukturerat land med massor av outnyttjad potential. Sånt som mark, bostäder, jobb kan vi lätt dela med oss för lång tid framåt innan vi börjar trycka på gnällknappen.

Med galningen Al-Assad, EU:s likgiltighet över alla människor på flykt i och strax utanför Europa, samt allt större larm om klimatförändringar, sjönk mitt förtroende för mänskligheten som en sten under hösten. Ja, det var nog bara lillprinsen som riktigt höll min glöd uppe. Läget ser inte mycket bättre ut så här på årets näst sista dag, men jag har träffat tillräckligt många godhjärtade människor under hösten för att min framtidstro faktiskt ökat. En av dem är Peter Karlsson, en hemvändare som vill göra något för alla flyktingbarn som driver omkring på hans hemby. Jag träffade honom och killarna i laget Nordic Knights i början av december och blev sagolikt förtjust i hans resonemang. Du kan läsa om det i reportaget här, obs att det finns del 1 och del 2. NorthernKnights

 

 

 

 

 

Annars är det roligaste frilansjobbet jag gjort under 2015 besöket i Björkdalsgruvan – Sveriges enda guldgruva som ligger i Kåge utanför Skellefteå. En fantastisk platschef lotsade mej runt  dagbrottet (finns även underjordsverksamhet) under en hel dag, och gjorde min vistelse oförglömlig. Det återspeglas i mitt reportage därifrån som kommer att publiceras i Åkeri & Transport i februari-numret. Bjussar på en bild så länge 😉

bergtruck

 

 

 

 

 

Och med detta önskar jag mej ett så mycket bättre 2016. Bättre för mänskligheten, bättre för alla jag håller kär och gärna ett lyckligt år för mej själv. Jag tänker mej att året innehåller några förändringar, hoppas att det också finns en eller annan utmaning runt hörnet.

Önskar också nya och gamla kunder ett framgångsrikt 2015. Kram på er 🙂