Presskonferens

I dag är det en annorlunda slags full fart på jobbet. En idrottsledare från en Umeåförening som tidigare blivit dömd för sexualbrott i södra Sverige, har blivit uppmärksammad och fått avsluta sitt uppdrag i måndags. Media är osedvanligt på hugget, trots att inget har hänt i den nuvarande klubben. Nu kör vi i alla fall presskonferens för första gången på mina fem år, där till och med svt kör direktsändning. Ämnet ligger i tiden men det känns ändå som en trist nödvändighet för det här vill man helst aldrig lyfta!

Annonser

Livet kan ta sig underliga vägar.

Och nu har jag halkat in på en lite annorlunda väg. Den är desto gladare, mer utvecklande och givande. Den innehåller kanske färre personer men bättre självinsikt och målsättningar. Du vet, sånt där som man behöver för att komma vidare såväl i arbetet som privat. Vägen har egentligen gått kraftigt bakåt under sista året men nu är rätar den ut sig framåt igen. Jag har som alltid det ganska tungt på hösten – gillar inte mörker eller kylan när den börjar tränga sig på. Men med lite konstgjord andning (extra d-vitamin) och goda vänner + en underbar familj, så brukar mörkret kunna jagas på flykten till slut. Och nu väntar jag på snön för den slutliga ljusningen 😉

En putt framåt längs vägen fick jag förra veckan på en otroligt bra föreläsning av Olof Röhlander, vald till Årets Talare 2011. Inledningen var väl sådär, men sen kom igenkänningsfaktorn i mängda, och skrattkramperna. Det var många känslor jag försökt behålla, särskilt det där med kraften i att skratta. Det där löjliga påståendet med att ju mer du skrattar och ler, desto roligare har du – verkar ju faktiskt stämma. Inser också att jag inte skrattat särskilt mycket de senaste åren, men nu ska det bli ändring på det!!

I  ärlighetens namn har jag inte skrattat så särskilt mycket kring mitt nuvarande uppdrag – ett reportage om en väldigt framgångsrik björnjägare från inlandet – men jag har fått en oerhörd respekt för denna ödmjuka person med härlig självdistans. Och ibland undrar jag varför intervjupersoner berättar lite mer än dom har tänkt för mig – är det för att jag är en ganska vanlig tjej eller för att jag besitter en fantastisk övertalningsförmåga? Skämt åsido, den som är nyfiken får läsa nästa nummer av Allt om Jakt & Vapen!

Nästa jobb på tur handlar om energieffektivisering och solenergi. Längtar att sätta tänderna i det. Men nu ska jag vila skrattmusklerna från kvällens äventyr ;D

Det blir bäst så!

Värmen har hastat vidare och björken har redan lite gula löv. Sorgligt men nog så skönt med vardag och rutiner igen. ”Sommaren i Skeppsvik” har varit suverän där vi hyrt en stuga på en egen ö, och nu ska få uppleva stugsista. Kanhända blir stugan ”vår” i framtiden, men inget är ännu bestämt.

Sommaren har också inneburit flera frilansjobb, både före Åkeri & Entreprenad samt tidningen Hemträdgården. Roligast var personporträttet på Torbjörn Sundh, killen som kom underifrån med ett gediget motorintresse och slåss med de stora åkeridrakarna i Umeå. Hans slogan Det blir bäst så känns oslagbart träffsäker. Även om många säkert har synpunkter på honom som person, arbetsgivare och entreprenör. Vi känner varandra lite sen gamla tider, och det kändes som att ränderna satt kvar 🙂

Även besöket i Bolidens Kristinebergsgruva gav mersmak. För den som inte varit där är det nästan obegripligt att förstå känslan av ett samhälle i miniatyr, det var ett fantastiskt roligt reportage att göra. Och kanske skulle jag ha satsat på åkeri/anläggningsbranschen istället?