Mer film åt folket!

Hösten har dragit igång med fullt ös. Inte nog med att vi aldrig haft så galet späckat eventschema på VIF & SISU, jag har även många frilansuppdrag. Som vanligt står VVS-Forum för mitt största huvudbry. Nya förskolan på Hedlunda som är Norrlands första offentliga passivhus är sprängfyllt med ny teknik och svårt att få grepp om, än svårare att beskriva för redan initierade. Men jag är på upploppet nu och ska lämna ifrån mej ett gediget material nästa vecka 🙂 Har också fått ett uppdrag från en åkeritidning om ett stående entreprenadreportage per nummer, det känns tryggt. Fast …… när jag drömmer fritt, fantiserar jag om en egen hästtidning där jag gör allt från ax till limpa (som den entreprenör jag är)…… men tyvärr är nog Norrland lite för snävt för att skapa en bra produkt för alla hästbitna.

Jag tillbringar gärna ledig tid i skog och mark med min häst

Mabell följer mig överallt

I veckan har jag redigerat färdigt materialet till en film om Obbola IK:s satsning på en ny multiarena med cykel i fokus. Jag spelade in intervjun och klippbilderna i försomras och när föreningen nu fick positiva beslut på sina ansökningar om medel, var det jättekul att redigera färdigt det. Vi borde göra mer sånt här, sa en kollega. Jag är den första att hålla med. Film är roligt och lätt för folk att tillgodose sig, men kanske inte så enkelt att få ihop. Text är både enklare och snabbare, åtminstone för mej som har bokstäverna i blodet.

Nu ska jag återgå till tekniken i förskolan. Ha en riktigt bra dag, people 😉
//Bitte

Det blir bäst så!

Värmen har hastat vidare och björken har redan lite gula löv. Sorgligt men nog så skönt med vardag och rutiner igen. ”Sommaren i Skeppsvik” har varit suverän där vi hyrt en stuga på en egen ö, och nu ska få uppleva stugsista. Kanhända blir stugan ”vår” i framtiden, men inget är ännu bestämt.

Sommaren har också inneburit flera frilansjobb, både före Åkeri & Entreprenad samt tidningen Hemträdgården. Roligast var personporträttet på Torbjörn Sundh, killen som kom underifrån med ett gediget motorintresse och slåss med de stora åkeridrakarna i Umeå. Hans slogan Det blir bäst så känns oslagbart träffsäker. Även om många säkert har synpunkter på honom som person, arbetsgivare och entreprenör. Vi känner varandra lite sen gamla tider, och det kändes som att ränderna satt kvar 🙂

Även besöket i Bolidens Kristinebergsgruva gav mersmak. För den som inte varit där är det nästan obegripligt att förstå känslan av ett samhälle i miniatyr, det var ett fantastiskt roligt reportage att göra. Och kanske skulle jag ha satsat på åkeri/anläggningsbranschen istället?

Tid över, någon?

Det fortsätter att ramla in skrivuppdrag, det sista från Entreprenörscentrum (ALMI) till en egen bilaga som jag tror ska delas ut tillsammans med lokaltidningarna. Med tanke på allt som redan fanns på skrivbordet, var jag till och med tvungen att ta ledigt från min ordinarie tjänst för att hinna besöka och intervjua Byggexperten samt Nettans Scrapbooking4you (Årets företagare i Vännäs). Själva reportagen skulle produceras snarast, vilket inneburit att jag skrivit så tangenterna har brunnit i dagarna (egentligen mest kvällarna) tre. Men det är överlägset roligast att få skriva om entreprenörer i närområdet. Dels för att jag ibland är lite, lite bekant med dem. Men även för att det är kul när det går bra för andra småföretagare i närheten.
Men allvarligt – jag undrar om jag inte tagit mig vatten över huvudet. För NU ska ett rasreportage in till Hästfocus. Och i dag var jag på föreläsning om hbt-frågor till tidningen Arbetsterapeuten som ska ut i juni. Däremellan ska jag fixa ihop en bra jämförelse mellan skogsterapi och trädgårdsterapi……. OCH hinna flytta i månadsskiftet. Så varför sitter jag här då? Förmodligen är det ångesten som håller mig vaken. Fast å andra sidan är journalistiken det enda jag är hundra säker på att jag gör riktigt bra. Nu ska jag i alla fall släppa Macen och göra gonatt inför en Stockholmstripp i morgon. See yaa….

Levande julkort

Handen på hjärtat – skickar du vanliga julkort fortfarande? Nää, trodde väl inte det. Som de flesta andra har du väl gått över till digitala lösningar på nätet eller sms.
Jag hittade en riktigt fiffig variant av det i dag och måste ge en eloge till posten (eller egentligen deras reklambyrå) för att

– dels hittat av ett riktigt jullikt motiv (renhägn i Norrland)
– och dels låta användaren  få vara med och skapa själva kortet och sen använda sig av sociala medier.

Det går ut på att genom uppmonterade kameror i hägnet, ta så bra/snygga kort som möjligt som sen ska betygsättas på olika sätt, bland annat via Facebook. Korten går såklart att skicka digitalt sedan mot en kostnad.
Ett verkligt kul sätt att tävla med snap shots, tycker jag, som har svårt att hålla fingrarna i styr när det handlar om kameror. Vad tycker du (klicka här)?

Annars går livet i 190 just nu. Har flera artiklar om skog & jakt på gång, men är även i slutfas på ett uppdrag som har omfattat en företagshemsida samt visitkort. Inte nog med det – en gammal innovation håller på att ta form genom ALMI. En sann entreprenör ger sig aldrig!! Och i morgon är det nätverksträff för kvinnliga företagare, spännande att se om mitt eget nätverk kan utökas eller om jag kan bidra med något …