I hetluften kring Vattenfall

I slutet av april råkade jag uppmärksamma en – visserligen gammal men fortfarande aktuell nyhet – om hur Vännäs har drabbats av de högsta nätavgifterna i landet tack vare Vattenfalls höjning av avgiften med 48 procent på tre år.

Jag hade läst detta förut men nu hade jag dessutom nyligen räknat ut mina totala elkostnader för 2017 och 2018 och såg att det höjts med cirka 7 000 kronor på ett år. Ilskan brann till och jag kollade med mitt parti om de tyckte det var en god idé att lyfta på 1 maj-firandet. Tomma namnlistor togs fram och jag var faktiskt förvånad när i stort sett alla jag mötte skrev på. Uppslutningen var så stor att jag skapade en digital namnlista och har dessutom haft ute listorna på strategiska platser.

Aktionen har blivit väldigt uppmärksammad i lokalmedia – först ut var veckobladet Västerbottningen, sen hängde SvT, Sveriges Radio och Västerbottens Folkblad samt Västerbottens Kuriren på. För varje intervju fann jag fler och fler argument för hur orättvist det är att just norra Sverige ska betala mest i nätavgift – vi som faktiskt står för vattenkraften. En tänkbar effekt kan också vara att familjer som funderar på att flytta till Vännäs drar sig, trots att huspriserna är väsentligt lägre. Det måste till en rejäl skillnad i låneränta för att matcha den stora differensen i nätavgift mellan Umeå och Vännäs.

För Vännäsborna känns den höga avgiften extra konstig med tanke på att kommunen har två egna kraftstationer – Pengfors och Harrsele – samt att vi kan jämföra oss med Umeåborna som via Umeå Energi har en nätavgift som inte ens är hälften av vår.

Tanken var att avsluta namninsamlingen i veckan och lämna över listorna till energiminister Ibrahim Baylan. Men nu är även min moster Grethel Broman, tillika oppositionsråd, i farten med liknande listor i Nordmaling. Det är nämligen inte bara Vännäs som fått den orimliga höjningen – det har även många småkommuner i Norrlands inland samt Bjurholm och Nordmaling. Därför tänker jag avvakta hennes insamling och hoppas att vi tillsammans kan skapa större effekt. Och när vi känner oss klara har Johan Söderling, kommunalråd i Vännäs, lovat hjälpa till att lyfta namninsamlingen till Ibrahim.

Därför tänker jag uppmana att boende i Vännäs fortsätter skriva på listorna. Den digitala listan finns kvar här och om du ser mej på ”byn” så har jag alltid listorna med mej. Förhoppningsvis kan vi få fortsätta ha listor liggande i Medborgarhusets entré också. Mitt mål har varit 3 000 namn vilket är ungefär en tredjedel av Vännäs befolkning, det borde inte vara omöjligt. Hittills har vi cirka 1500 namn.

Kommunikation är allt

Om du inte redan märkt det så sitter mitt hjärta långt till (V)änster. Jag verkar i Vännäs där vi har ganska goda förutsättningar för samarbete över de politiska gränserna. Det är också en ganska barnvänlig och harmonisk kommun, fast med samma dåliga ekonomiska förutsättningar som många andra små kommuner. Men på måndag ska jag delta i mitt första fullmäktigemöte. Jag sitter sen tidigare i två nämnder/styrelser som fungerar ganska gnisselfritt, just på grund av att Vännäs har en begränsade och ansträngd ekonomi. Alla är liksom tvungna att dra åt samma håll. Dock ska det bli spännande att se hur diskussionerna är på den högsta nivån, i fullmäktige.

Det jag helst skulle vilja ha mer pengar till är barn och ungdomar. I Vännäs fanns tidigare Stjärnhuset, en samlingsplats för bland annat ungdomsgård, ungdomsutvecklare, kurator samt förebyggande socialtjänst. När kommunens ekonomi blev alltmer ansträngd så valde man att skära ner på den här verksamheten, en möjlig åtgärd eftersom den inte är lagstadgad. Men det innebar också att vi skar ner på vår framtid, vilket känns helt galet. I dag finns bara ungdomsgården Ikaros kvar, och tur är väl det. Men jag hoppas verkligen att Vännäs kan återskapa nåt liknande i framtiden. En trygg plats som fångar upp unga, helt enkelt.

Några vänner säger att jag är en sån som står på barrikaderna. Ja, kanske, och just nu är jag mest upprörd över psykvården, eller snarare avsaknaden. Jag har aldrig varit där själv, men genom jobbet har jag förstått hur nerbantad den är. Hur lång kö det är till BUP. Hur en person som mår dåligt kommer in ena dan och åker ut nästa med en näve tabletter. Det är inte vård, det är bara att släcka ner symptomen tillfälligt. Det är fruktansvärt många människor  som mår dåligt och en fungerande psykvård behövs mer än nånsin. Det är också en stor anledning till att sånt som Stjärnhuset har ett viktigt berättigande, och här behöver politikerna ta ett krafttag!

Inte nog med att jag börjat jobba politiskt, jag har också gått och blivit facklig på jobbet. Inte för att jag gillar att sitta på möten, mer för att jag känner nödvändigheten av att NÅN engagerar sig på en så stor arbetsplats som vi har. På en liten arbetsplats hinner man prata med kollegorna som sitter på olika nivåer. Det gör man inte riktigt hos oss. Och som ni säkert vet – KOMMUNIKATION är allt, oavsett det är på arbetsplatsen, i sitt privata förhållande eller i sitt stall.

Just det – har bytt kollegor även i stallet. Vi har varit två hästägare, den andre försvann och jag fick som tur var två nya. Helt fantastiskt för det innebar att jag kunde stanna kvar på en härlig gård. Så därför är jag djupt tacksam över två andra starka tjejer som jag kan prata problem och lösningar med där vi förhoppningsvis slutligen kan enas och trivas med våra fyrfota arbetskompisar.

Vad du än gör i livet – sluta aldrig prata med din familj, dina vänner och din omgivning om viktiga saker. Annars uppstår så lätt rykten och missuppfattningar. Ja, någon kanske till och med börjar känna sig undanskuffad eller mobbad och må dåligt. Så låt oss prata mer öppet men med respekt för varandra.

// Ha en trevlig höstdag –  kram Bitte

Redan april?

Jag fattar inte vem som tjuvar tiden av mej hela tiden? Nyss var det januari, nu är det början av april och i stort sett all snö är borta. Vårkänslan var härlig förra veckan och plussades på av alla tranor och sångsvanar som passerade ovanför Umeälven här intill.Jag ser älven lite oftare just nu, eftersom jag har flyttat tillbaka hästen till det förra stallet på andra sidan kanalen, känns som att både hon och jag är väldigt nöjda över det.

Jobbmässigt har det varit en intensiv period. Jag har levererat in ett par riktigt stora jobb till flera tidningar – inte minst den mest tatuerade rörmokaren i VVS-Forum med en chefredaktör som alltid ger bra underlag OCH feedback. Jag slås ibland över att detta är nåt som många redaktörer i stort sett skippar mer och mer. Ganska tråkigt, då alla journalister liksom jag tycker att det handlar om ett hantverk, något vi gärna vill göra på bästa sätt och vara stolta över. Är det en typisk chefsgrej att vara dålig på feedback? Eller bara typiskt manligt? Efter ett besök på Kvinnohistoriska museet i Umeå i dag så kan jag inte rå för att tankarna går i riktning kvinnligt versus manligt just nu 😉

Närmast förestående ska jag skriva om en angelägen vägomläggning här i hemkommunen Vännäs. Den har varit på g länge men stått stilla på grund av svårighet med geotekniska undersökningar. Kruxet är att stängningen av vägen har försvårat infarten till centralorten och gett många invånare en ordentlig omväg varje dag. Nu verkar i alla fall maskinparken vara på plats och jag sätter tänderna i bygget redan i morgon. För övrigt väntar en multiföretagare i Västerbottens inland också på ett besök från mej nästa vecka, det blir spännande att se allt man kan hitta på för att förgylla och överleva tillvaron med i riktig glesbygd.

På min andra stol, kommunikatörens på VIF & SISU, står integration och inkludering i fokus. Regeringen har ju tillskjutit extra medel för att vi inom distrikten ska kunna premiera satsningar som skapar integration av såväl asylsökande/invandrare som andra människor som står utanför gemenskapen i föreningsidrotten. Vi har redan många bra exempel runt om i Västerbotten och får ständigt nys om idrottsföreningar som själva eller i samverkan gör små värmande mirakel för barn, unga och vuxna som kan finna ny glädje i lek och motion.

Nu väntar John Blund, i morgon gäller bokföring. Sleep tight!

Dax att summera ett tufft år.

Jag är kanske inte ensam om att tycka att 2015 har varit ett tufft år. I många och mycket var jag helt inne i familjebubblan under årets första fyra, fem månader – den tid när min dotter kämpade för sin son och deras bästa. Det var en orolig tid som slutligen utmynnade i att hon fick egen vårdnad om lillprinsen. Kan ärligt säga att mitt förstånd och engagemang hade svårt att ägna sig åt allt som var jobbrelaterat under den perioden. Dessutom började min dotter jobba efter sin barnledighet under våren, och med hennes skiftarbete följde ett stort behov av barnvakt. Självklart kunde jag inte neka lillprinsen det och gick så smått tillbaka till småbarnsperioden. Det har varit många övernattningar och otaliga hämtningar och lämningar på förskolan. Eftersom lillprinsen alltid har haft en orolig nattsömn, så har förstås min inte heller sett ut som Törnrosas. Men vad gör man inte för en sån liten sårbar familj…

Under försommaren ljusnade i alla fall tillvaron och allt blir som bekant lättare med sol och värme. Inte minst att min mest älskade ägodel hästen gjorde stora framsteg under våren och det helt plötsligt blev så mycket roligare att rida. Med det stora hästintresset följde ett par roliga och lyxiga resor under sommaren med underbart härliga vänner och massor av fantastiska hästtävlingar. Det unnade jag mitt ego efter den vinter som varit.

Sen återkom allvaret på höstkanten och med det rapporterna om den förskräckliga utvecklingen runt Syrien och flyktingsituationen i fjärran som tog sig helt oanade proportioner och orsakade delade läger hos oss svenskar. Jag tycker fortfarande att vi är ett – om inte rikt – så välsignat och välstrukturerat land med massor av outnyttjad potential. Sånt som mark, bostäder, jobb kan vi lätt dela med oss för lång tid framåt innan vi börjar trycka på gnällknappen.

Med galningen Al-Assad, EU:s likgiltighet över alla människor på flykt i och strax utanför Europa, samt allt större larm om klimatförändringar, sjönk mitt förtroende för mänskligheten som en sten under hösten. Ja, det var nog bara lillprinsen som riktigt höll min glöd uppe. Läget ser inte mycket bättre ut så här på årets näst sista dag, men jag har träffat tillräckligt många godhjärtade människor under hösten för att min framtidstro faktiskt ökat. En av dem är Peter Karlsson, en hemvändare som vill göra något för alla flyktingbarn som driver omkring på hans hemby. Jag träffade honom och killarna i laget Nordic Knights i början av december och blev sagolikt förtjust i hans resonemang. Du kan läsa om det i reportaget här, obs att det finns del 1 och del 2. NorthernKnights

 

 

 

 

 

Annars är det roligaste frilansjobbet jag gjort under 2015 besöket i Björkdalsgruvan – Sveriges enda guldgruva som ligger i Kåge utanför Skellefteå. En fantastisk platschef lotsade mej runt  dagbrottet (finns även underjordsverksamhet) under en hel dag, och gjorde min vistelse oförglömlig. Det återspeglas i mitt reportage därifrån som kommer att publiceras i Åkeri & Transport i februari-numret. Bjussar på en bild så länge 😉

bergtruck

 

 

 

 

 

Och med detta önskar jag mej ett så mycket bättre 2016. Bättre för mänskligheten, bättre för alla jag håller kär och gärna ett lyckligt år för mej själv. Jag tänker mej att året innehåller några förändringar, hoppas att det också finns en eller annan utmaning runt hörnet.

Önskar också nya och gamla kunder ett framgångsrikt 2015. Kram på er 🙂

Bråda skrivartider

Nu är vi igång med tidning igen för Västerbottensidrotten. Förra året blev ju en liten succé då både våra – VIF:s och SISU:s – uppdragsgivare (föreningar och förbund i Västerbotten) och samarbetspartners öste beröm över bilagan som delades ut med VK/VF/Norran. Då var själva skrivarbetet lättare i och med ett bra grundmaterial men tog höjd för att likna en dagstidning, nåt vi inte riktigt mäktade med. Den här gången har vi mer kaos, hanterar mer plötsliga artikelförändringar men jag tror att den färdiga produktionen blir sååå mycket bättre. För er som inte har hängt med – vi producerar en årsberättelse i populärversion som lyfter verksamheten från föregående år genom artiklar om idrotten i Västerbotten som tilltalar gemene man mer än en lunta med fakta och siffror. Den går ut i samband med vårt årsmöte, denna gång den 26 april. Just nu har vi fått oss en trevlig praktikant från universitetet som mer än gärna taggar att intervjua och skriva. Eftersom även layouten ligger på mig är jag är väldigt tacksam att få lite handräckning. Dessutom har vi utökat antalet sidor och har självklart målsättningen att producera en ännu bättre tidningsbilaga.

Det här innebär dock att mycket annat på jobbet blir lite eftersatt. Och eftersom jag kom hem från en kommunikatörsträff i Stockholm förra helgen med mycket ny inspiration, gäller det att hålla den glödande tills tid finns. Ser fram emot att använda lite nya verktyg och kanske hinna ge mig ut i vårsolen en sväng. Nu ska jag stjäla mitt underbara barnbarn och paradera lite med vagnen här hemma i Vännäs. Önskar er en trevlig lördag 🙂

 

 

En mumsig hemsida klar

Vill presentera hemsidan för Café Ljuslyktan i Vännäs – en riktig läckerbit!
Jag levererade den tillsammans med en företagssida på Facebook som snabbt blivit poppis med drygt hundratalet fans på en månad. (Håll i åtanke att Vännäs inte är nån metropol direkt =)
I uppdraget ingick förutom text också bild,  och jag tycker att ägarna hittills följt upp fotografering av nyheter och bakverk riktigt bra.
En annan service jag bjuder på är support efter hemsidans publicering. Även om WordPress är ett relativt enkelt verktyg så känns det självklart tryggt om kunden får stöd vid de närmaste uppdateringarna innan han/hon klarar sig själv.
Hur ser det ut med ditt företags hemsida? Kan du sköta uppdateringarna själv? Jag kommer gärna och förklara enkelheten med mina hemsidor.
Ha en trevlig helg //Bitte

Tips för ökat engagemang

Genom mitt fantastiska kommunikatörsnätverk inom Svensk Idrott fick jag tips om sju principer för ett ökat engagemang på webben. Det gäller framför allt företagssidor, och var tänkvärt även för mig som just nu står i färd att skapa en hemsida för Café Ljuslyktan i Vännäs. Hela presentationen ses på YouTube på engelska, men jag ska försöka sammanfatta den kort här:

  1. Om man ger människor för många val, gör de inga val alls – en undersökning visade att människor i större utsträckning stannade upp vid överfyllda montrar. Men slog till och handlade vid färre valmöjligheter. Så sajter vinner alltså på att vara rena och lättförståeliga!
  2. När människor blir osäkra inför ett produktval, spelar ratings och omdömen en stor roll. Och ju fler utförliga och positiva omdömen en produkt har (särskilt från deras egen sociala vänkrets) desto högre validitet får produkten. Gäller i hög grad webbshopar, men man kan även lägga in citat från kända profiler på en vanlig hemsida.
  3. Högre exklusivitet och mindre tillgänglighet skapar rädsla över att bli en förlorare. Alltså, om sajten kommunicerar ut ett fåtal unika ex eller en snar deadline så reagerar människor med att köpa.
  4. Mat, sex och hög fara är väldigt verksamma faktorer för att få folk att agera. Självklart kan man inte alltid skylta med sexuella anspelningar, men ett subtilt och underförstått meddelande/varning kan alltså gå hem i hög utsträckning 😉
  5. Igenkänningsfaktorn; folk lägger stort fokus vid bilder på ansikten. Det är en del i hjärnan som styr denna fokusering som till stor del riktas på porträttbildens ögon. Slutsats – porträttbilder med blicken i kameran!
  6. Det är också bevisat att hjärnan processar budskap bäst i berättande form. Storytelling – sånt som vi journalister kan ;D
  7. Kontentan är att be människor (webbesökarna) om små stegvisa ökningar i sitt engagemang. Och tillsammans med ovanstående sju punkter blir besökarna mer och mer lojala om de hela tiden får en positiv respons.

    Ta och titta igenom din egen företagssida – lever och lär du efter någon, flera eller kanske ingen av de här punkterna? Behöver du lite handräckning, tveka inte att ringa – 0722 – 25 54 32.
    Tjingeling Bitte. Allt kommunicerar.